Det handlade om hur den lilla ankungen tyckte att alla andra talade så vackert och att hon ville tala lika som dem. Men hur hon än försökte kunde hon inte låta som de andra, hon blev så ledsen ända tills hon hörde mamma anka och det lät så vackert! Och tänk, hon lät ju precis lika som mamma anka!
Man behöver inte vara som andra, utan alla är lika bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar